missdot

Jag saknar dig.
Varje dag saknar jag dig. Jag saknar våra telefonsamtal, vårt prat under täcket med en katt och choklad. Våra mittinatten cig när jag står barfota i dina foppisar för att det är så skönt för mina svullna fötter.
Jag saknar dina kloka och okloka ord, närsomhelst de krävdes.
Jag saknar ditt sätt att skratta, särskilt när du verkligen älskar något roligt så hårt att du måste böja huvudet bakåt, blunda och ha så öppen mun som du bara kan.
Jag saknar ditt överraskande sätt att fjolla till saker och ting, för att i nästa sekund göra det så inåt bomben allvarligt, bara för att det krävs för stunden.

Jag älskar hur du älskar, innerst inne gör jag det.

Jag saknar dina sms, glada som ledsna, dina samtal, sura som söta.

"Din dummer" "Du är ju så jävla underbar, det vet du va?" "Sötsyster, förlåt mig" "Han är ju bara dum i huvet och du förtjänar mer" "Glöm allt negativt jag sagt om han, han är fantastisk som tar hand om min syster så, det kan du hälsa!"

"Jag äslkar dig <3" "Älskar, skulle det stå"

"<3P<3U<3S<3S<3"
"<3J<3E<3N<3N<3I<3F<3E<3R"
 
Ditt råd om kläder, om vad jag ska äta, dricka, avnjuta för glass.

Glimten i ögat när du muttrar fram "Då kanske jag får ha min kofta ifred"... När jag oftast hade den för att den luktar så gott.

Din min när du ätit något som tycker är riktigt gott, och jag lagat eller bakat det.
Din blick när du är stolt.
När du kramas och jag vet att du sluter ögonen över mina axlar, trots att de är öppna när du börjar och slutar kramas.


Jag älskar och saknar dig så mycket att du kan aldrig ana. Och önskar att vi snart kan finnas igen.