missdot

Denna kväll har bjudit på en del ändå ;) mer än vad jag trodde.
Började med att jag gick hem från jobbet, perfekt ute för det nu. Kom hem och bestämde mig för vilken klänning det blir till bröllopet. Vilket ledde till bekymmer med skor... Kilade därför ner på stan, hittade nog ett par och tänkte försöka övertala syrran till en sväng ner dit innan de stänger imorgon.

Köpte med mig lite godsaker hem, så det blev pastagratäng med köttfärs, nom nom.
Väl hemma köpte jag klänningen och upptäckte att jag kunde få rabatt, så till slut blev det:


Ungefär denna, (tänk lite annan spets däruppe, insydd midja och lite längre)

Plus en långkjol och en finfin tunika från VILA. Bara att vänta på att det rasslar i brevlådan med ett paket från Nelly..

Nu har jag ätit i alla fall. Måste ringa ett telefonsamtal innan kvällen blir för sen, annars inga andra högstigande planer hihi.

/J

Here we go then:

Det är kult med Scream liksom... I alla fall för min generation. Men det är inte bara därför jag vill se den haha.



Ja?




Snygga bilar ;)





Cirkus. Vacker musik. Kärlek. Say no more.


/J

Hon är ett skal. Det tar ett tag innan någon märker, eftersom hon skrattar ganska mycket. Men hon skrattar bara för att han inte kommit dit han egentligen ska än... Hon gör sina läxor, är social, hjälper till hemma. Det tar ett tag tills hennes mamma förstår hur illa det egentligen är ställt. Ännu längre tar det tills den bästa läraren gör det.

Mejl är allt de har. Hon försöker se hans ansikte framför sig när hon skriver. På det där vanliga sättet. När han lagar mat och hon sitter på diskbänken, när han sitter i soffan. När han går bredvid henne med en glass i ena handen och glömmer bort att släppa hennes hand när han måste torka bort det smälta från mungipan. 
När hon skrattar för att han ser så förvånad ut. Han vill ju gärna hålla henne i handen, och inte ens lite smält glass får hindra honom från det.

Då börjar hon gråta. Om någon är hemma får hon tröst. Annars sitter hon bara och sörjer. Vet att han saknar henne med samma brinnande eld som hon har.
Men hon skriver i alla fall. Det är det enda de har.

Men så får hon en överraskning. En av de där trista regniga kvällarna så ringer han. Hon svarar, trots att hon inte vet vem de är. Han låter henne snyfta klart. Snyftar lite tillsammans med henne. De bara pratar. Hon känner glädjen i bröstet, kärleken.


Nästa dag är det lite som att världen går under.
Hon har kollat sin mejl i biblioteket, hon ville se hur det ser ut där han är, så han lovade bilder.
Men i slutet står det en viss detalj.
Han har åkt nu. Hon är sten. Ända tills läraren lugnt frågar hur det är. De är ensamma där, så hon skakar i hans famn ett tag. Han läser. Sedan skickar han henne hem.

Hon är en liten ledsen varelse i för stor regnjacka. Med kinder som inte längre verkar kunna blötas ner av något annat än regn.

Jag har kommit igång. Var inte ute jättelänge och sprang, men jag har börjat. Fem minuter mer imorgon, och sen ökar vi! Fy satan vad härligt :D

Nu ska jag slappa en stund, sen ska jag dammsuga så mattan i hallen kan komma på plats (Tar hela placet imorgon, ska jag inte jobba måste jag ju ha nåt att göra hehe) Sen när syster kommer hem ska jag muta henne till att äta upp den sista kycklingen med mig ikväll. Mutningen sker med nybakad rulltårta, så det borde gå haha.



Puss!
/J

Sitter och chillar i soffan, snart ska jag masa mig ut genom porten och iväg till jobbet. Nytt ställe, bara för idag eller om det blir fler ggr...? Återstår att se. Ska dundra in (i tid förhoppningsvis, blir lite att gå haha) medett skitstort leende på läpparna. Dessutom är det bara fem timmar, så varför skulle det inte gå bra. Sånt jag intalar mig själv för att inte gå upp i atomer av nervositet.

Nu blir att sticka ner pannkakor och annat smått i stora väskan, sen en stund till framför tuben så blir att dra sen!


Puss!
/J