My heart!

Hon går uppför trappen, hon är ledsen, nedbruten, har ingen aning om vad hon ska göra. Igår erkände han, den söta. Sitt hjärta. Hon blev varm då. Men hennes mage, vad i helvete?? Sist hon inte litade på den gick de ju åt skogen, varför skulle hon inte lyssna nu? Men nu var de ju på väg mot nåt som hon ville för en gångs skull!
Hon får ett sms när hon ska låsa upp dörren. "Läs inte mitt nästa sms förrän du vet att de är rätt!". Hon förstår inte. På samma sätt som när hon stod tätt intill den söta på golvet ikväll. Allt var ju perfekt. Ändå så var det något som drog. Hon vet inte vad.
Hon går inte. Bekymrat åker skor, kappa, halsduk av. Väska o mobil i hand, den andra genom lockarna. En tung suck. Hon går till lilla rummet som är hennes just nu. När de börjar bli ljust är de hennes tur i stora. Drar upp dörren. Synen gör att hon förstår och litar till sin mage fullt ut.

Det är en människa där.
En han. Han. HAN!

Men trots att hon inte är beredd, vilket brukar krävas för att hon inte ska flyga högt, blir hon inte rädd.
För att de är ju perfekt.
Mobilen har plingat till. Hennes rynkade blick vänds mot telefonen. Hennes fina vän har förstått hennes mage.

"Ja visste att de var han du behövde. Du har hjälpt mig med kärlek, hela vägen, mer än vad du behövde. Nu hjälper ja dig med din! Älskar dig fina prinsessa! puss o kram fr R & C"


Hon tittar på mannen hon vet äger hennes hjärta på riktigt, för alltid. Han ställer sig upp snabbt. Med jacka och skor.
Han säger hennes namn, hon snyftar till. Han drar in henne i sin famn. Andas i hennes hår.
"Jag älskar ju dig" viskar han.
"Jag älskar dig" fnyser hon in i hans skjorta. Ett ansikte upp, ett ansikte ner. En kyss. Så försvinner världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback